HOVAWARforum.net

FOrstorad matstrupe. I detta fallet 70-80 cm matstrupe hos en hoffe! Har ni hört talas om detta i Sverige? Gâller ett akut fall dâr hunden kanske mâste avlivas nâsta vecka, om man ej finner nâgon slags lôsning. Hunden âr 12 âr gammal.

Maten kan alltsâ inte behâllas o har dessutom svârt att nâ ner i magen. Är fôrmodligen en slags neuro-muskelfôrlamning. Typiskt âr mycket salivavsôndring, skum.

Kan det finnas samband med en hypothyroid?? Veterinârer hâr kânner ej till denna bristsjukdom, sâ hunden har ej fâtt nâgon thyroxin. Men den har absolut inga tecken pâ hypothyroid, bra glansig pâls, inte tjock, inga sâr, ingen trôtthet fôr ôvrigt.

I detta fallet har hunden fâtt ett hormon som heter prostigmine.

Nâgon som kan nâgot om detta????

Hej woava, jag kan inte mycket om detta men är vanligt på schäfer. Kolla denna pdf från schäferhundklubbens sida.

http://www.schaferhundklubben.se/index. ... &Itemid=72

John

Tack John, Intressant artikel som fôrklarar kort och koncist; jag ser dock att hos vuxna hundar KAN det finnas bakomliggande sjukdomar t ex hypothyroidism. Frâgan âr bara om det i nulâget kan bli frâga om en fôrbâttring även om hunden fâr levothyroxin.

I mellantiden har jag ocksâ fâtt nys om ett forum pâ franska men det finns nog pâ engelska ocksâ. http://megaoesophage.forumactif.info/me ... ge-t29.htm

I denna lânk visar man hur man konstruerar speciella stolar fôr hundar sâ att de sitter upprâtta och att fôdan lâttare ska gâ râtta vâgen ânda ner.

Men vilken grym sjukdom! Kunna âta men inte kunna fâ ner maten till magen... usch vad hemskt.

Hej,
Jag hade en kamrat vars flathanne fick detta på 80-talet. Först trodde man att han blivit stucken av jordgetingar eftersom han skummade och slemmade så mycket.Alltså någon sorts allergisk reaktion. Det kom helt plötsligt när han var 7 år gammal. Sedan konstaterades det att han hade en förslappning av matstrupen och han avlivades efter 5 dagar för detta. Fanns inget att göra.Han var helt frisk innan detta. Han fick diagnosen hyperdilatation av oesophagus.
Jag skulle nog avlivat min hund om jag fått den diagnosen. Speciellt om den var gammal.Tycker inte att man ska låta en hund lida så.
Maria

Jag kan tânka mig att det âr svârt fôr folk att ta detta avgôrande nâr hunden fôr ôvrigt âr frisk. Det verkar pâ familjen som de inte orkar mer sâ det âr inte helt omôjligt att de tar detta beslut. Lära en hoffe pâ tolv âr att sitta upprâtt o âta kan ju inte vara lâtt. Sâ mycket lidande fôr bâda parter.

Nu har de denna veckânda att ta ett beslut.

Måste bara få tillägga en sak. Var inne på länken och såg anordningen för att hundarna skulle få äta sittande. Alltihop gjorde mig fysiskt illamående.
Kom att tänka på vagnen som man ser i USA där man lägger upp sina förlamade hundar i och drar runt på.
Någonstans måste man ju ändå sätta en gräns för vad man utstätter sina hundar för. Är det etiskt och moraliskt försvarbart att hålla på med sådant.

Min filosofi är ganska enkel när det gäller mina hundar.
Och den är; När mina hundar inte har ett värdigt hundliv längre så är det min förbaskade skyldighet att låta dem sluta i tid.Utan vagnar eller andra anordningar.
Maria

Jag håller helt med dig Maria!
Jag hoppas verkligen att vi slipper få hit Amerikas avarter av hundhållning. Bara för att det är möjligt. Nej, låt hundarna ha ett så långt liv som möjligt. Men det är hundägarens ansvar (läs: förbaskade skyldighet!) att avgöra , att nu är det dags att lämna in.
Så vi inte håller lama, trebenta, tvåbenta! eller andra sjuka hundar vid liv, som inte kan springa för egen maskin. Detta sker bara av egoism hos människan!!!!!!!
Visst är beslutet svårt att ta. Men har man hundens bästa för ögonen, så VET man när det är dags.

Jag blir också mycket illa berörd av att se hur hundar ges möjlighet att på märkliga sätt med hjälpmedel leva med grava handikapp.

Det är ett gräsligt beslut att fatta den dagen, men som både Maria och Tinka skriver, det är ett ansvar man tar på sig när tar hem den lilla valpen. Hur j-kligt det än må vara, för kul är det inte när den dagen kommer. Minns ännu hur det var att ta bort min gamla Isa, och då är det nu sju år sen, jag klarade inte av att ringa utan det slutade med att jag storgråtande gick in hos veterinären och hulkade ur mig ärendet om att boka tid...

Angående Megaesofagus - patologisk vidgning av matstrupen....
Det finns en medfödd och en förvärvad typ. Den förvärvade, vilket det handlar om i detta fall, kan bero av en massa olika orsaker....Myastena gravis, CNS-störningar inkl tumörer, SLE, Polymyosit, addison, blyförgiftning, ev hypotyroidism... och sen den idiopatiska (= fikonspråk för vi vet inte varför). Dessutom kan en vidgning ske efter trauma mot matstrupen så som främmande kropp som fastnat.
Jag tycker att man bör kolla upp/försöka finna orsaken, för vissa av dessa sjukdomar kan behandlas och besvären lindras därmed. Hos många individer räcker det med att man utfodrar högt (på ställning) och att man håller huvudet högt en stund efter matintag. Detta för att maten skall få hjälp av gravitationen att ta sig ner i magen och inte samlas i vidgningen.
Om vidgningen är så pass stor att det inte hjälper att utfodra högt och åtgärda grundorsaken så tycker jag att man avliva en sådan individ eftersom sjukdomen då inte är förenlig med ett värdigt och friskt (dessa individer drar ofta på sig följdsjukdomar som lunginflammationer) liv.

De hundar jag sett med sjukdomen har haft en addison i botten, det har faktiskt varit anledningen till att de sökt veterinär, hunden verkar kräkas efter matintag, och när man börjar nysta visar det sig att det är en megaesofagus orsakad av addison (under-produktion av kroppseget kortison). Inte en särskilt vanlig sjukdom men den förekommer tydligen tillräckligt ofta för att jag skall ha hunnt se några

MVH Anna

....och nej, inte heller jag tycker att hundar, eller något annat djur heller, skall "överleva till varje pris"...
Om inte ett hundliv kan levas, är det inte ett liv.
MVH Anna