Så jag försöker väl mest säga att man kan bli en seriös hundförare ÄVEN om utgångsläget är "jag önskar köpa en smt tik".
Jo det kan man säkert, ofta är det smt som den oinvigde har sett och det är färgen som har fått dem att fastna för rasen. Jag brukar, med glimten i ögat, säga att våra hovawarter har utseendet mot sig, de ser för gulliga ut... Men visst finns det ett allvar bakom de orden. När någon som inte känner raser ber mig beskriva vad det är för typ av hundar brukar jag säga att de är som en blandning mellan rottweiler och riesen. Då tittar många förvånat och klentroget först på mig och sedan på de tre ulliga gulliga damerna vid min sida. Sen när man förklarar vidare vad de har använts till i ursprunget och att de har väldigt lite gemensamt med t ex golden så brukar de flesta förstå vad man menar.
Men åter till dessa som vill ha en smt-tik. Många går givetvis att få att ta en blond och kanske till och med en blond hane. Det är för mig inte självklart att det för alla passar bäst med en tik, det är t ex inte säkert att det enklare med en tik ens för förstagångshundägaren. Det beror så mycket på egenskaperna hos hunden. Vissa tikar kan verkligen vara ett hår av hin, ffa som unga. Sen glömmer man bort detta när man har ridit ut stormarna som kan pågå under många år och då så har man den där ljuvliga gamla kloka tiken vid sidan, hon som läser mina tankar och är så lyhörd.
Sitter du där med valparna och uppfödaren säger till den intresserade att de kanske ska överväga att ta den blonda pojken för att han nog skulle passa bättre än den där smt tiken så kanske det i många fall beror på att uppfödaren har sett egenskaper hos individerna som inte valpköparen sett, lyssna då på råden och fundera ett varv till. Sen en typ av köpare som nog skrämmer mig mest, det är de som meddelar att "jag vill köpa en avelstik, en smt". Jaha, vad fint... vem skulle inte vilja kunna göra det. Men hallå, hur lätt tror man att det är att börja föda upp en ras man inte känner. Jag själv har nu haft rasen i 20 år och inser att man blir aldrig fulllärd. Däremot börjar jag känna en trygghet i att när jag tittar på visa individer så är det inte bara individen jag ser utan jag kan känna igen egenskaper och följa dem i flera generationer bakåt. När jag ser på min egen Ariel t ex så ser jag inte bara hennes mor utan jag har träffat mormor och mormors mor. Jag har själv ägt ett barn-barn till mormors mor. Och jag har även träffat morfar och morfars far. Sån erfarenhet kan bara lång tid med rasen ge och jag är så glad att vi fortfarande har flera uppfödare i rasen som är aktiva och har många års erfarenhet. T ex Maria och Tinka här på forumet, båda två med i dag över 30 år med rasen!!! Hoppas att ni kommer att fortsätta förvalta var ljuvliga ras i många år till och även fortsätta ett generöst dela med er av era kunskaper så som ni har gjort hittils.
Sammanfattningsvis, vi får fortsätta kämpa för att lära alla att uppskatta rasens alla färger.