Att vara eller inte vara kopplad..

[Zarah]

Hejsan! har inte tidigare varit inne på detta forum, bara på det finska motsvarande. Tar därför först nu ställning till den redan för en tid sedan behandlade frågan om koppling eller inte.

Tidigare hade vi också vår hoffipojke lös på gården, vi bor mitt i skogen. Han hölls jättesnällt på gården till vår 2 hektar stora tomt, och många förundrade sig över det. Bara då det förekom löptider i trakten tog han sig en försiktig promenad till det lockande objektet. Där hörde vi att han brukade sitta trånande en liten timme, utan att dock försöka sig in. Då det kom någon ut gick han snällt undan. Ifall vi inte letat upp honom före det brukade han snällt lunka hem efter några timmar. Efter att han - för övrigt den mest underbara hunden på denna jord - dött i cancer som bara 7 år gammal, tog vi en flickhoffe, Zarah. Hon fyller 3 år på julafton. Hon är litet ettrigare och har tydligt haft sin "tonårsperiod" för ca ett år sedan. Nu har hon lugnat sig och är mycket lydig, och en underbart ljuvlig och tillgiven hund mot sin familj men dock först skeptisk mot gäster, vilket hennes föregångare aldrig var. Han slickade alla lika glatt i ansiktet - vilken vakthund! Men vår nuvarande dam vaktar sin gård mera än sin föregångare, också om hon sen då hon funnit gästen ok viftar på hela kroppen med svansen!! Men till saken, också henne hade vi lös tidigare, och hon höll sig snällt på vår inre gård, liksom sin föregångare.

Men förra vintern snöade det jättemycket, och vi var bortresta då den mesta snön kom och kunde inte skotta vägen uppför vår branta backe.Därför var vi tvungna att en tid lämna vår bil nedanför backen, utanför vår egentliga gårdsplan. Zarah, som är en hängiven bilhund, utsträckte då sitt revir till nedanför vår backe, till stället där bilen stod vid vägen. Då någon gick nere på vägen sprang hon ner och skällde och vaktade sin kära bil. Eftersom det gick mycket barn där, som blev skrämda för en stor skällande hund, kunde vi tyvärr inte mera ha henne lös. Trots att hon är en lydig hund kunde faktiskt ingen makt i världen (utom koppling så klart) hindra henne för att springa till bilen då någon gick nära den.

Tidigare fick vi - liksom ni som skrivit om detta ämne - ofta kritik för att vi hade henne lös, och mina reaktioner var precis samma som era. Men nu har jag börjat tänka om litet. Efter att Zarah under de senaste veckorna då vi varit på en sommarstuga i skärgården, 5 gånger blivit omringad och attackerad av lösa hundar, vilkas ägare antingen nöjt sig med att ropa på hundarna utan att vidta åtgärder, tafatt lufsat omkring utan att få fast sina hundar eller inte alls synts till, har vi ändrat åsikt. Vi har verkligen varit i blåsten några gånger. Då en stor schäfer anfaller en hoffe blir det allvar. Och det hjälper inte mycket att vi har vår hund bunden. Då två så här stora hundar strider drar de t o m mänskor med sig, och situationen är verkligen skrämmande, som ni säkert vet. Det har gått så långt att vårt 7-åriga barnbarn, som varit med oss på hundpromenaderna, blivit livrädd för hundar. Nuförtiden går vi faktiskt långa krokar om vi tror att det kan finnas en lös hund nära.

Till saken hör att större delen av dessa hundar är hundar vilkas ägare varit bombsäkra på att deras hundar lyder obetingat. Så har verkligen inte varit fallet! En av hundarna underkastade sig nätt vår hund då de lekte i fjol, nu var hon lös på deras gård, sprang ut på vägen och attackerade ihärdigt och envist vår kopplade hund - som först ignorerade attackerna men så klart blev jättearg - så klart - då den andra hunden kom närmare och närmare och inte gav upp. Hon cirklade runt oss så vi inte kunde komma bort, medan ägarna tafatt hoppade runt oss... Två andra små ettriga terrier-hundar kom springande från sin gård långa vägar efter oss längs allmänna vägen, utan att ägaren annat än ropade några gånger! Vi och pojken ansåg det bäst att lägga benen på ryggen och fly enligt principen better safe than sorry.

Också om felet och ersättningsskyldigheten påstås ligga hos den lösa hundens ägare, är det ganska obehagligt också för den kopplade hundens ägare då hundarna blir skadade. Och den som försöker gå emellan löper ju själv stor risk för att bli skadad. Dessutom vet vi alla hur svårt det är att skilja på två stora stridande hundar... Allt går ju så oerhört snabbt. Och om en stor hund blir anfallen av en ettrig liten hund går det ju lätt så att den lilla hunden åsamkas mera skada pga de fysiska förutsättningarna.

Så kära hoffevänner, för ca ett halvt år sedan skulle jag helt ha hållit med er i koppllingsfrågan. Efter våra senaste erfarenheter av lösa hundar har jag själv radikalt ändrat åsikt. Jag har insett att man aldrig till 100% kan lita på ett djur, hur lydigt och tillgivet det än är! Och också om du tror dig behärska din egen hund vet du inget om en främmande, lös hund!

En annan sak är ju att en hund - av helt befogad hänsyn till fåglar och smådjur - inte får gå lös på sommaren!

Ber er tänka på saken efter att ha läst mina kommentarer. Och komma ihåg att ingenting är svart och ingenting är vitt! Allt ligger på en skala någonstans däremellan!

Önskar er en riktigt skön och fin sommar med era ljuvliga doggar!!!

[zmultron]

.....en parantes bara...hundar får visst vara lösa i skog och mark, de får bara inte vara "fritt löpande" i skog och mark...det är en viss skillnad.

Jag har full förståelse för att det är obehagligt att bli attackerad av lösa hundar, men det är precis lika obehagligt att bli attackerade av kopplade (läs ofta flexi) hundar med människor i ena änden vars pondus och styrka är likt en myggas!!
Och nej, då menar jag inte lika ofta den stora farliga svarta hunden, utan den lilla ettriga morrhoppan men den fuuulllständigt oberörda tanten i koppeländen som släpper fram sin älskling med stora attityd-problem till min hund. Det jag är rädd för då är att min hund skall ta en smakbit och jag blir koppel-, munkorg och avlivnings-hotad!!

hoppas att glimten syns även i sommarljuset

MVH Anna

[Samineh]

Det handlar mkt om sunt förnuft! Var kan jag ha min hund lös och var kan jag inte ha min hund lös? Jag har inte min hund lös där det kan finnas folk som är hundrädda eller där det är koppeltvång. Även om hon skulle kunna vara lös där. Kan man inte avgöra sånt och se var det är lämpligt och inte som vissa hundägre uppenbarligen inte kan så är det bättre att alltid ha dem kopplade.

Jag hade med blivit förbannad om det stup i kvarten springer in lösa hundar på min tomt och om min hund är kopplad. Sådana människor finns det alltid och kommer nog alltid till att finnas, tyvärr.

Men jag tror att har man bara lite hjärna med sig om var det passar och inte så är det inga problem, om man nu har den lydnaden med vill säga;)