gesu skrev:woava skrev: En variant är väl att lära in stoppkommando
Men apropå andra metoder, vad som fungerade bra på Bilbo var att jag bara försvann. Jag gömde mig bakom ett träd el.dyl. när han var lite längre ifrån mig. Då såg man snabbt en orolig hund springa tillbaka, och han fick ju använda nosen för att hitta mig – och då var glädjen stor.

Jodâ, allt det där har jag ocksâ prövat! Ibland undrar jag om han inte tycker det skulle passa ganska bra om jag försvann sâ han kunde fâ jaga ifred

fast ...OK han sâg ganska hjälplös ut när jag sent omsider fann honom i nattens mörker. Men jag gâr ândâ inte pâ tanken att han nu skulle lärt sig en läxa.
Jag fastnade emellertid för ditt fôrslag att koncentrera sig pâ stoppkommandot sâ det sitter i ryggmärgen pâ'n. I stâllet fôr att tjata inkallningen. Kan jag bara fâ honom att bli "fôrstenad" pâ stället, sâ skulle mycket vara vunnet. Inkallningen kan övas pâ lydnadsplan, som en extra lyx ungefär.: han lyder ju i vanliga situationer, bâde stannar och kommer.
Det âr bara vid viltjaktsituationer som han blir dôv o blind fôr allting annat.
Sen undrar jag förstâs hur man ska kunna ö h t minska pâ jaktintresset. Om det kan fungera att "avleda" genom att kôra lite spâr eller (helst) sök.
Hoffetoffe, vore kul att höra hur det gâr med visselpipeinkallningen - har sjâlv ocksâ anvânt visselpipa pâ killen, men âven denna variant ignorerar han numera, êfter att ha fâtt blodad tand pâ râdjursjagande (förhoppningsvis ej blodad tand i realiteten!).