TRÄNING IDAG

[gesu]

Skoj att höra om râddningssôket. Kan du berâtta mer, sâ âr i varje fall jag idel ôra!!!!

Gärna, risken är snarast att jag inte kan sluta att berätta, tycker själv allt är så spännande. Jag öppnar dock en ny tråd, annars förstör jag ju här där det ska handla om "Träning idag".

Kommer i övrigt precis från klubben, körde lite lydnad - suck, dyker det upp nya hundar på planen tittar han . Tycker det är svårt att hitta balansen mellan att kräva att han fokuserar på mig och att lägga upp träningen som en rolig lek så att han är motiverad. Ibland blir det nog för mkt lek och låga krav och ibland är jag lite för strikt ... stackars vovve Så det vi tränar mest på just nu är linförighet under störning ... , och snabbt läggande resp ställande.

[Carin]

Ang fokus under fritt f/linf, jag har med Ulma arbetat mycket med fokus. Började med att köra väldigt korta pass, och sen hela arsenalen av belöning efter korta pass av koncentration. I början samlade jag bara ihop henne på planen och körde kort kontakt och sen belönade direkt, sen ökade jag på det med att gå kort sträcka, sen kort sträcka med vändning osv. I dag söker hon upp mig för att gå fot för att få belöning. Mellan momenten har hon också det fokuset, momentet i sig har nästan blivit en belöning. Jag har snarare fått problemet att hon är övertaggad i det och jag måste gå ganska långa sträckor innan hon har taggat ner, annars plogar hon lätt och hamnar för långt fram i sökandet av kontakten och får då problem med vänstersvängarna. Alltid är det något, man jag tar hellre det och har glädje och fokus.

Kort sagt, lägg ner mycket tid och skynda långsamt.

[zmultron]

...ligger i influensa själv men vill bara dela med mig av denna fantastiske man...och med en tax också


http://www.vimeo.com/7356697

[woava]

Ja, Björn och Gesu, tycker mig känna igen situationen, hm! inte lätt att konkurrera med andra saker som händer runt omkring vâra särdeles nyfikna hoffar. Själv har jag fâtt gâ tillbaka i allmänlydnaden o använda koppel pâ min hane, annars bär det av in i skogen med döva öron. Tack för râden: skall pröva dem pâ killen.

[woava]

...ligger i influensa själv men vill bara dela med mig av denna fantastiske man...och med en tax också


http://www.vimeo.com/7356697

Helt underbara, bâgge tvâ!

[gesu]

... körde kort kontakt och sen belönade direkt ...

Jag hade ju gjort så tidigare, och sedan liksom velat skynda för snabbt, så TACK, Carin, för att du påminde mig! Det räcker med *click* för varje kontakt de första minuterna på planen, sedan är Bilbo väldigt fint fokuserad på mig. Det kan fortfarande komma störningar där han har svårt att låta bli att titta, men med samma metod under flera pass med mycket belöning för kontakt så känner jag mig säkert att jag snart har en väldigt glad och uppmärksam hund. Blir han riktigt taggad får jag dock samma problem som du nämner, han hamnar lite för långt fram i fria följet. Men hellre det än att han är lättdistraherad.

Själv har jag fâtt gâ tillbaka i allmänlydnaden o använda koppel pâ min hane, annars bär det av in i skogen med döva öron.

Är väldigt tacksam att Bilbo, trots att han borde vara mitt upp i slyngelåldern (drygt 19 månader), lyssnar väldigt bra i skogen. Jag har lite rutiner kring vårt lekande, och gemensam lek inleds oftast med en speciell rop (typ "tjohoooo"), och när jag ropar detta i skogen när rådjur springer iväg framför oss, då vänder han faktiskt för att leka med mig!

[woava]

Är väldigt tacksam att Bilbo, trots att han borde vara mitt upp i slyngelåldern (drygt 19 månader), lyssnar väldigt bra i skogen. Jag har lite rutiner kring vårt lekande, och gemensam lek inleds oftast med en speciell rop (typ "tjohoooo"), och när jag ropar detta i skogen när rådjur springer iväg framför oss, då vänder han faktiskt för att leka med mig!

Ja, den gamla regeln gäller väl: att vara roligare, roligast Adas tycker att jag kan gâ
an sâ länge leken pâgâr, - och Frolic'en varar - (suck) men kommer han mer ân 15-25 m ifrân mig, sâ hânder det att frestelsen blir fôr stor.

Häromdagen - under skogspromenad - kom han tillbaka fôrst efter kanske
tvâ timmar o dâ var det môrkt och jag sâg i andanom hur han sjônk sakta ner i ett gungfly eller lâg med brutet ben eller sprang med en ilsken âlg efter sig, eller varfôr inte, blivit vargmat. Men plötsligt stod han dâr pâ skogsvâgen, dyblôt: hade jagat râdjur, just precis.
En annan var ju sjâlaglad att ha âterfunnit honom, men min tik - i bilen - var ursinnig pâ honom o tog emot honom fôrvânansvârt bryskt - som om hon ville straffa honom. Och han sâg faktiskt skamsen ut....(undras hur en ungvarg hade blivit mottagen av sin flock om den hade jagat ensam!?)

Tidigare har det hânt fyra gânger att han jagat i skogen, men dâ kommit tillbaka efter fem, tio minuter. Insâg att en femte gâng inte fick hânda o sâ hânde detta.

Samtidigt tror jag att det âr vâldigt dâligt att behôva gâ med lânglina: han lâr sig ju bara att jag âr râdd fôr att bli av med honom. Mâste finna andra metoder. Vilka?

[Hoffetoffe]

Jag trodde att jag var den enda hoffeägaren som hade problem att ha min hund lös och så läser jag här att det händer flera! Jag är faktiskt lättad av att läsa att jag inte har en avart till hovawart. Woavas beskrivning av sin hund skulle direkt kunna föras över på min hoffa. Jag har varit tvungen att ta Polisen till hjälp för att få tillbaka henne. Det är inte roligt. Nu har jag tagit hjälp av en erkänt duktig hundtränare här i Åkersberga och jag har åter fått tillbaka hoppet att en dag ska jag kunna ha min hund lös. (Det är inte roligt att jämt ha sele och lina på sin hund). Men det kommer att ta tid och mycket arbete. Just nu jobbar vi med visselpipa och jag hoppas att det ska bli verktyget i framtiden för att få henne att komma tillbaka i alla lägen.

[Della]

Idag har vi varit ute i skogen och spårat. Fick hjälp av en träningskompis så vi la var sitt ett lägrespår till varandra. Della var verkligen på hugget, jag har varit sjuk så det har inte blivit så mycket gjort de sista 2 veckorna. Alla pinnar och slut! Dessutom med bra tempo. Varför finns det ingen tävling med bara spår Tränar vidare på krypet men det går väl sådär. Hon vill gärna krypa in framför mig. Någon som har förslag på hur jag motverkar det?

[gesu]

(suck) men kommer han mer ân 15-25 m ifrân mig, sâ hânder det att frestelsen blir fôr stor.

Hm, då skulle jag nog inte tillåta att han rörde sig längre än 10-15 m ifrån mig. Bilbo hade sin första slyngelfas när han var ca 10 mån, och då gick han några gånger i långlina, men jag tyckte det var jobbigt att hålla koll på linan. Så då testade jag lite annat. En sak var då att han aldrig fick springa längre än 10-15 m från mig, för inom den distansen gick det bra att stoppa honom. Jag använder inte inkallning direkt när han vill dra, utan först ett stoppkommando (stanna), sedan med min ljuvligaste och oerhört engagerade röst kommer "lekropen", och "bra" redan när han vänder mot mig, sedan medan han springer mot mig hejar jag på, springer ibland några steg bort från honom mm. Nu fungerar det på längre håll, men tidigare gällde strikt, gick han längre än ca 10 m från mig kom kommandot "vänta", vilket betyder "rör dig runt mig inom inom denna radie, men inte längre bort"

Samtidigt tror jag att det âr vâldigt dâligt att behôva gâ med lânglina: han lâr sig ju bara att jag âr râdd fôr att bli av med honom. Mâste finna andra metoder. Vilka?

Långlina ser jag som en förutsättning att lära in fungerande inkallning, att gå i långlina utan träning för bättre inkallning känns trist, då kan man ju direkt låta de gå i koppel. En variant är väl att lära in stoppkommando och fungerande inkallning (och har linan som en försäkring ifall hunden inte lyssnar) och sedan långsamt långsamt kortar man ner långlinan (annars fattar de väl snabbt att är de lösa igen så kan de dra igen), dvs man klipper av typ 1 m i taget.
Men apropå andra metoder, vad som fungerade bra på Bilbo var att jag bara försvann. Jag gömde mig bakom ett träd el.dyl. när han var lite längre ifrån mig. Då såg man snabbt en orolig hund springa tillbaka, och han fick ju använda nosen för att hitta mig – och då var glädjen stor. Ett tag körde jag det väldigt ofta på våra promenader, vilket ledde snabbt till att han började hålla koll på mig. Nu gör jag det bara ibland, och generellt så kollar han säkert var tredje minut med en snabb huvudvändning att jag fortfarande är nära (vilket har gjort det svårt att gömma sig, han märker det alldeles för fort).