Hej!
Vi kanske bör räta ut några frågetecken. Det är ju så att en del potentiella valpköpare vill försäkra sig om att få en frisk valp som inte drabbas av sköldkörtelrubbning och tror då att eftersom vi testar föräldradjur så kan de känna sig lugna.
Visst är det så att föräldradjuren är friska just då i det ögonblick de blir testade men tyvärr kan vi inte garantera längre än att djuret är friskt när det testas. Framtiden kan vi bara sia om.
För min del tycker jag att lägsta ålder för våra avelsdjur är på tok för låg och det känns skönt att mina tankar går stick i stäv med dessa fragment.
”Den vanligaste formen, primär hypotyreos, förekommer i två former: lymfocytär tyreoidit och idiopatisk atrofi. Vanligast är den lymfocytära tyreoiditen, en
immunmedierad process i sköldkörteln med ett påtagligt ärftligt inslag”
”Avelsåtgärder
Hundar med hypotyreos bör inte användas i avel. I raser där hypotyreos är ett erkänt ärftligt problem bör man avla ytterst sparsamt på de närmaste släktingarna till hundar med hypotyreos (om alls) och välja avelsdjur ur bra kullar av de friskaste släkterna. Eftersom symtomen debuterar hos unga vuxna rekommenderas sen avelsdebut. ”
(SKK Sund hundavel)
Sjukdomen lymfocytär thyreoidit
(autoimmun* sköldkörtelrubbning)
är ärftlig, men eftersom den visar sig
sent, oftast först när hundarna är fyra till
fem år gamla, har hundarna redan använts
i avel. Det har därför hittills varit
svårt att avla bort problemet.
– Det krävs att hunden har högrisk-generna
för att sjukdomen ska triggas
igång. Men inom högrisk-raserna drabbas
vissa hundar aldrig, medan andra utvecklar
sjukdomen trots att de lever i ungefär
samma miljö, säger Katarina Ferm.
http://www.doggyrapport.se/doggyrapport ... rt0407.pdf
