batwomen skrev:Detta med att testa har vi stött och blött x-antal gånger och jag tycker fortfarande att har vi tester som visar på att din hund är frisk i testögonblicket och kan i princip vara sjuk stunden efter så är det inte bra, det som händer är att vi invaggar valpköpare i falsk trygghet .
Detta med sköldkörteln har vi i en särskild tråd så hur jag tänker är det bara att gå dit och kolla.
Så bara för att hunden KAN bli sjuk senare i livet så är det onödigt att kontrollera om hunden ÄR sjuk utan att du kan se det eller är PÅ VÄG att bli sjuk (vilket man kan se på TGAA)?
I så fall så är det ju också helt onödigt att ögonlysa hundar i raser där man har problem med ögonsjukdomar? Där gör man ju så att man ögonlyser flera gånger under hundens liv just PGA att hunden kan bli sjuk senare än just vid det lysningstillfället.
Då invaggar man i så fall valpköparna i falsk trygghet även där. Jag köper inte det resonemanget. Utan det är väl ändå bättre att göra det man kan och informera valpköparna om det faktum att hunden är frisk vid parningstillfället, men det innebär inte att hunden inte kan bli sjuk senare eller att den inte skulle kunna bära på anlag som kan föras vidare till avkomman.
Om man nu är rädd för att invagga valpköparna i falsk säkerhet så kan man ju göra testet för sin egen skull, för att utesluta att man använder en hund som är sjuk utan att man ser det.
Jag har själv erfarenhet av vikten av att testa avelsdjur som visat sig bli sjuk senare, men visat TGAA positiv på blodprov redan 2 år innan symptomen kom. På det sättet så undveks minst en kull efter förälder där sjukdom visat sig redan när den avelsdebuterat. Även om jag hade väntat med avelsdebuten till 3 år så hade det inte hjälpt utan blodprov. Det finns fler exempel på hundar som strax efter avelsdebut konstaterats sjuka.
